Stockholms Central.

Att sitta på Stockholm Central är att vara människa. Stockholm C innehåller allt som är dåligt på jorden. Allt du inte vill se men som finns där ändå. Du har dom nutida-Kenta-och-Stoffe-pundarna. Nu för ti'n ser dom ut som gamla kopior av rapparen Petter och umgås med kraxande Leila K-individer som med svag stämma berömmer dom fina männen på Centralen och försöker locka till sig dom med en brutalt tonlös version av Tupacs All eyes on me. Så fort du vänder bort blicken söker deras blickar av ditt bord efter något att sno om så blott en sliten servett. På Centralen ser du muslimen med stirriga blicken som vankar av och an. Och du förbereder dig på att flyga i luften fram till att du ser att han helt plötsligt bär ett barn i famnen. Du pustar ut. På väg mot T-centralen försöker sig dom galet frälsta och den skrikande handikappade mannen som säljer Bingolotter tränga sig in i din värld, kanske möter du några tiggare som sovit ute i natt. Lukten får dig att rygga deras ögon är tomma och i dom ser du generationer av förtryck. Du ger en av dom en macka. Det hjälper kanske inte, kanske kan du kan inte ändra världen, men tiggaren äter nöjt mackan, innan hon ber om en peng också. Om du vänder om tar trappan upp igen ser du dom trendiga grabbarna i kappor och hattar med vida bretten. Mormoner, nej hetaste killarna från Boden som nu bor i Hornstull. Du känner Norrlands inland dö. Du hör ljud av gruvbolagens tänder som glupskt slukar själar och skogsbolagen som hånskrattar i bakgrunden. Du ser den random affärsmannen som börjar dagen 

med att läsa en dagstidning. Han som försöker att inte låtsas om att han har hela världen på sitt bankkort. Du ser turisterna som försöker läsa av tågtidtabellen. Som oroat sig över att dom inte kan använda kontanterna dom växlat ut i lokaltrafiken. På bänken bakom sitter två tonårstjejjor och lyssnar på musik från en mobil. Den ena har precis fått ett besked att hon har ätstörningar men försöker att inte låtsas om det. Sist av allt ser duvan som flaxande lyckas ta den sista smulan från "Donken" och du inser att du är människa.